Det tar emot att inse att ungen som fyllde 13 för två veckor sen numera rider betydligt bättre än sin mamma inom alla dicipliner. Här är Triton som vi har som utbyteshäst istället för Trixi för tillfället. Jag har hunnit sitta på honom två gånger nu och han är attans så trevlig! Känns som en häst jag skulle kunna ha (men det ska jag inte!!!) 
månadsarkiv: februari 2012
Ja det händer en del…
Trixi är avhämtad från Wanja som gjort ett hästjobb (*haha*) med den lilla röda. Plötsligt fick vi en ponnyskrutt som är mycket mer harmonisk och kontaktbar och inte bara har i huvudet att leva loppan. Underbart! Jag är såååå lycklig!!!
I söndags körde vi ner henne till hennes förra ägare i Kisa där hon ju ska stanna några veckor/månader och komma igång helt och fullt och samtidigt tog vi med oss en av hennes hästar hem. Tanken var att ta hem Mitrix (Trixis son) men vi avlastar Anna lite med att ta en av hennes hästar som ska hållas igång i stället ett tag eftersom hon ju nu får våran som kommer kräva en hel del jobb minst sagt.
Denna häst heter Triton och är en 12-årig valack som är till salu. Jättetrevlig verkligen och jag red honom i går kväll för första gången. Gick kalas faktiskt även om det ju alltid tar ett tag innan man lär känna varandra. Känns riktigt bra!
Innan vi åkte på vår road trip Östergötland runt i söndags så var Nora och Supen med på en inomhus-träning med hinder av lite mer terrängtyp. Blaha blaha, sa Supen – det var väl inget att bli upphetsad över mer än av den anledningen att det var väldigt kul.
Hon som hade träningen blev heeeeelt till sig över honom och sa att hon sällan hade sett två som passade så bra ihop som Nora och Supen och att de såg så trygga ut med varandra. Dessutom är han ju fin även på marken så KÖP HONOM var hennes råd. FORT!!! Och satsa mot Lag-SM nästa år i fälttävlan. Tyvärr får vi nog inte ihop något fälttävlanslag i år på NFK men Nora och en annan tjej har bestämt att i så fall bildar de ett kompislag och de kommer ha riktigt goda chanser till fina resultat för de är båda väldigt duktiga och har bra hästar. Kan bli kul!!! 
Nu måste bara jag också komma ihåg att andas och lita på att Nora och Supen fixar det de tar sig för, men det känns lite sådär när hindren ligger på 1.10-1.15 typ. Där är det ju till att tänka så att de har en väldigt bra tränare som inte lägger upp höjder och banor som hon inte vet att de klarar – det är ju inte i hennes intresse att ungen ska krascha. Men man är ju inte mer än mamma… 
Liten film från träningen:
Äntligen!!!
Äntligen fick Nora rida Trixi igen.
Hon har längtat efter det så länge men det har ju inte varit möjligt för den lilla röda har ju exploderat åt alla håll och jag vill helst ha min unge hel…
Vi åkte ut till Wanja på seneftermiddagen och det var ett kärt återseende i hagen där Trixan stod. Vi har ju längtat så efter denna lilla knasiga häst och det kändes så skönt att se henne stå där och se så nöjd ut med livet. Wanja tog med sig Nora på Trixi ut i skogen tillsammans med sin stora, trygga Skyen. Grimskaft emellan så det skulle gå att kontrollera ponnyskrutten om hon skulle få för sig nåt, men hon uppförde sig exemplariskt! Hon fick inte ens tokryck när den andra hästen blev lite för ivrig och de kunde till och med galoppera några steg utan tjosanhejsan. Fantastiskt! Det känns som om det finns hopp nu i alla fall att allt går som det ska.
På söndag åker hon ner till Kisa för fortsatt igångsättning och en kurs i ordning och uppförande för hon har tappat allt hyfs
På torsdag kommer hovslagaren och gör henne fin om fötterna och sen är det bara att packa allt och göra sig redo för resan. Undrar om hon lackar ur lika mycket denna gång som när vi körde henne från NFK? Då var hon jätteilsk och knäpp i släpet. Nu får hon det jobbigt om hon ska orka bråka så hela vägen till Kisa *haha*
Hopp och skutt ponnyskrutt!
Den lilla röda har tröttnat. Hon har fått smaka på hur härligt det är med skogspromenader och full fart. Så pass härligt att hon igår tog sig friheten att skutta över staketet till hagen, springa upp till ridbanan och dra ett par varv där. Kanske vill hon jobba mer? Dags att sätta igång på riktigt?
Kanske inte just vad man önskar sig – en häst som hoppar staket, men man får väl se det som att hon har kapacitet i alla fall
Vi kan dressyra också!
Lördagen tillbringades ju i Linköping på dressyrtävling så vi kör väl en liten filmtime därifrån också (så Ronja får se hur vacker prinsen är… ).
Filmtime
Här kör vi också en filmtime.
Klubbtävling på NFK idag och Nora och Supen startade en LD A:0 och en CR 90.
Båda felfria och en andraplacering i LD’n så Norpan var glad och lycklig och Supen såg ut att ha dödskul inne på banan
90 cm:
80 cm:
Blogspot
Ni rara trogna läsare som har er blogg på Blogspot där man ska skriva in vissa bokstäver för att kunna kommentera – jag dissar er inte utan jag kan inte skriva nåt för det spelar ingen roll om jag skriver in rätt ”lösenord”, det står alltid att det är fel. Därför får ni inte glada tillrop från mig fast ni kommenterar mina inlägg. Kika gärna tillbaka hit så svarar jag här…
Kram på er!!!
Det går framåt!
Dressyr. Linköping. Nora och Supen. LB:1. Debut.
Härligt att starta sist i klassen och kunna åka hemifrån vid nio. Helt otroligt när man är van att alltid gå upp så übertidigt så man knappt ser vägen.
Supen var helt fantastisk på framridningen. Satt ordentligt på rumpan och bjöd fint framåt (ibland lite väl ambitiös till och med). Tyvärr var den domaren som dömde väääääldigt snål med poäng och det var många som fick riktigt urdåliga resultat fast de inte alls red illa. Lite trist när de är så stenhårda, för var ska de ta det när det ställs lite högre krav – som t ex på en regional tävling?
Jaja, de var tolv st i klassen och den som vann fick bara 62% så det var lågt rakt över. Nora red ihop 57,5% och hamnade på en fin fjärdeplats. Flera sjuor i programmet hade hon och hon tyckte att känslan över lag varit bra förutom att Supen blev lite matt i steget här och där. Det var nog dock mest något hon kände för jag som tittade tyckte det såg väldigt bra ut. Hon var i alla fall glad och lycklig efteråt och väldigt nöjd med sin placering eftersom de som slog henne var rena dressyrryttare och det är ju inte direkt. Där kommer de med sina flaschiga ponnyer med supersteg och det har ju faktiskt inte Supen om man ska vara helt ärlig. Både han och Nora är ju fälttävlansinriktade och där är det ju kanske inte dressyren som drar mest… inte för nån av dem…
Glad unge med hem i bilen och det gör alltid dagen roligare!
I morgon är det liten klubbhoppningstävling på NFK och Nora startar 80cm (två faser/A:0) och 90cm CR. Håller tummar och tår för att den vackra gråa är sitt vanliga glada jag och skuttar över så flygande lätt som han brukar!
Boot camp
Sååå bra helg!
Lördagen började med en sväng till Skogslotten så Emilia fick rida sin lektion. Kallt som satan i ridhuset men det är ju trevliga föräldrar i gruppen så det är alltid nån som har kaffe med sig
Hem och lämna av henne och så till stall Millenium där Wanja hade träning med markarbete och bommar. Attans vad Supen låg på! Han var helt stissig, blev ”rädd” för precis allt – bommar som klånkade, andra hästar som slog i väggen, en jacka som råkade hänga där (fortfarande) osv. Han drog järnet men Nora tyckte det var skitkul! Hon blir ju inte rädd utan gasar och styr och det funkar bara så bra. De jobbade väldigt mycket med att kunna reglera tempo mellan hinder och bommar och just igår var det inte så mycket reglerande utan mest fullt ös, men i slutet fick Nora igenom sina förhållningar och den vackra grå lyssnade och var duktig. Genomsvettig efteråt var han och kändes betydligt mer avrastad. Han hade ju vilat i två dagar och det har ju dessutom knäppt till och blivit 20 gradet kallt – såklart att han gick i 190. Nora var jättelycklig och glad efteråt och kände att det verkligen varit jättenyttigt.
Kvällen tillbringades hemma hos Wanja med teori för ryttarna och fika i köket för mammorna
De fick analysera sitt tävlande under 2011, vad de hade haft för mål, hur det gått och varför, vad de ville under 2012, hur de skulle komma dit och så lägga upp en plan för det. Fundera över styrkor och svagheter hos sig själva, hästen och sitt nätverk runt om.
Väldigt nyttigt med självanalys… Annars är det så lätt att man bara kör på utan att stanna upp och fundera över vad man gör, vart man är på väg och varför man gör en viss sak.
De gick även igenom olika terränghindertyper, hur man ska lägga upp sin ridning vid de olika hindren och vad som kan göra att ett till synes väldigt lätt hinder blir svårt osv. Superbra!
När vi ändå skulle hem till Wanja så passade vi på att ta med Trixi. Hon ska bo där i några veckor nu och sättas igång. Vi kan inte få igång henne för hon far ju runt som ett skållat troll men nu ska hon få gå med som handhäst i skogen, klättra, bygga muskler, gå i skrittmaskin och dessutom bli ordentligt genomgången eftersom Wanja även håller på med friskvård för häst och är equiterapeut. Det är ju ingen idé att sätta igång en häst som har nåt annat fel så man måste börja om igen om någon månad.
Trixan var sur som ättika när vi skulle åka. Först skulle hon MINSANN inte gå på släpet (krävdes en del övertalning där) och sen stod hon och sparkade och härjade hela vägen till Söderköping så jag var tvungen att gå ur och kolla till henne så det inte hänt nåt för hon brukar ju stå så snällt.
Hon har humör för sitt röda hår kan man säga…
När hon varit på boot camp några veckor är det tänkt att hon ska åka ner till Kisa – till den tjejen som köpte henne från uppfödaren som liten och som har ridit in henne. Samma ställe som Supen kommer från så de känner varandra sedan gammalt. Där kommer hon nog stanna minst en eller två månader för tillridning och uppfostran (hon har tappat allt hyfs) och under tiden tar vi upp hennes son till oss och pysslar om honom. Han heter Mitrix, är 5 år men inte inriden så han ska miljötränas, promeneras med sadel och träns och gullas med. Bra byte.
Det känns som om allt kommer ordna sig till slut
Han är så lik sin mamma
Söndagen inleddes med hoppträning för Wanja och det märktes så tydligt att gårdagens övningar gjort nytta både för Supen och för Nora. Det bara flöt på och de hittade ett fint, jämnt tempo. Norpan var sååå nöjd och glad efteråt.
Nu blir det att byta om och duscha av sig hästlukten för det vankas födelsedagskalas…
