Triton

Åkte till stallet efter jobbet och red Triton i paddocken. Först släppte jag honom i ridhuset så han fick busa av sig det värsta eftersom han stått i två dagar och då har en tendens att bli lite väl pigg och glad och springa väldigt fort – jag är inte så bekväm med det…
Han härjade runt i kanske tio minuter, fick gå in i sin box och äta lite eftermiddagshö och så sadlade vi och gick ut. Det var första gången han var i paddocken för det har varit så himla blött och sankt där men nu var underlaget kanon (det är ju VÅÅÅÅR!!!!!).
Han kändes helt annorlunda mot hur han varit i ridhuset – mycket mindre stressad och springig och mera koncentrerad och stadig. Vi red ett ganska ordentligt pass på en knapp timme och han var verkligen fin!!! Mjuk och framåt och med en rund härlig galopp även om han ibland blev lite otålig på mig när jag höll igen honom och då började slå med huvudet. Men i det stor hela fantastiskt trevlig och det känns verkligen synd att han åker i helgen…
Bröderna Brothers i leeerhagen

Bästa SaraConnemara!

Bästaste tanten lyckades pallra sig runt galoppbanan i ALLA gångarter inklusive speedgalopp och slängtrav utan att jag druttade av! Det är första våren när hon är nyutsläppt från ridhuset som hon inte har ens gjort ett försök att skicka av mig så det är ju stort bara det
Hon var så trevlig och glad och framåt och tyckte det var så kul att hon till och med glömde bort att vara mörkrädd! I vanliga fall går hon inte att rida när det är mörkt och inte ens när det bara börjar skymma för då är hela världen jätteläskig och hon kan inte göra något annat än att frusta runt med sin stora näsa och studsa omkring på stället för alla spöken som lurar runt hörnen. Ikväll började vi i dagsljus men det skymde på ganska fort och hon märkte det inte ens – SÅ kul var det att få dra race hela varvet runt. Inte bara en gång utan flera. YIHAAA!!!
Nu känns det verkligen att det är VÅR i luften när man kan börja rida ute och känna att det blåser ljummet runt öronen när man galopperar. GUD SÅ SKÖNT!!!

Hej vad det går!!!

Åkte ut till betet med Annje igår kväll för vi tänkte ta en tur i skogen med Trixi och Sara. Det går ju inte att rida på dagen men när vi kom dit strax före sju hade det mulnat på och det var riktigt skönt även om regnet (det efterlängtade regnet) hängde i luften.
Jag tog Trixan och Annje ville ha Sara (knasiga människa – den tanten kan vara riktigt tossig emellanåt, speciellt när hon vilat i en vecka som nu och bara gått och strosat runt på semester ) och vi gav oss av upp för den lååååånga klätterbacken – den suger verkligen i alla muskler i hela kroppen – och vidare på lilla skogsstigen för att så småningom komma till galoppvägen där vi tänkte ta en liten sansad galopp.
Skogen var full av djur och vi såg både rådjur och fasan. En fasan sprang före oss på stigen hur länge som helst – den kunde liksom inte vika av och hästarna (i alla fall Trixi som gick först) hade full fokus på vad den gjorde.
När vi kom fram till lilla vägen så travade vi den först åt ena hållet för det KAN ju ha dykt upp någon ny farlig stubbe eller gran sedan sist som man inte vill ha ett tvärstopp på i full galopp
Så vände vi och galopperade tillbaka. JÄKLAR vad det gick! Trixi tyckte det var så himla roligt och eftersom hon var helt kontrollerbar så bara ställde jag mig upp i sadeln och lät henne bestämma takten. Hon drog järnet och det var banne mig så det svischade om öronen. Sara var inte sämre – hon körde sitt eget race bakom oss och efteråt fick jag höra att hon tagit bettet och bara dragit efter oss. Ibland hjälper det inte ens att betsla upp i skogen *HAHAHA* Jag rider henne på ett rakt pelham i skogen för att hon ibland får för sig att bestämma takten själv – speciellt när det är andra hästar med. Då har man lite mera koll i alla fall. Ibland.
Det var två flåsande ponnyskruttor som skrittade hemåt sen, men Trixi ville gärna dra en vända till och var ganska uppe i varv.
Det är klart att det var skönt för dem att få sträcka ut ordentligt efter så många dagars vila i hettan.
När vi vänt tillbaka kom regnet. Äntligen!!! Det verkligen spöregnade så vi blev snabbt genomblöta men det gjorde ingenting för det var ju fortfarande varmt. Trixan blev lite extra peppad av allt vatten och gick på tåspetsarna hela vägen.
Tack Annje för att du ställer upp och rider tanten emellanåt när jag inte kan motionera två samtidigt!!!

Idag ska jag jobba på eftermiddagen men först blir det nog till att gå och ta hand om min kropp som inte är så samarbetsvillig just idag. Väderomslag säger jag bara… sol, regn, sol igen… inte bra.
Så ett par små piller och sen en stund i solstolen med min braiga bok innan jag går och duschar och gör mig jobbfin!

Skogspromenad

Åkte ut till Sara idag och vi traskade ut i skogen alldeles ensamma (halleluja!!!). En och en halv timme var vi ute och strosade runt i solen. Tog stora klätterbacken till att börja med eftersom tanten inte varit rastad på några dagar och där försvinner den värsta överskottsenergin redan från början. Vi skrittade mest, bara lullade runt och njöt av att vara ute och mysa. Dock märks det när hon inte varit ute på ett tag för då blir plötsligt allt läskigt. Det stod en bil parkerad på en skogsväg när vi var på väg hem och den hade inte stått där på utvägen så den var ju vääääldigt misstänkt, två lösa pudlar kom springande utan matte (hon kom efter en stund – sådags), en fågel flög upp precis framför oss – allt det här gav tanten stooooor näsa med mycket frust i och stubben som råkade stå bakom en krök där vi kom travande utlöste en smärre panikattack hos den vita faran. Hon tvärnitade, kastade sig runt och försökte dra järnet hem igen. Knashäst! Efter det gick hon på tåspetsarna så det var skritt som gällde en stund där 8)
Vad som var lite kul var att Sara så väl kände igen sig från förra året. Hon hade järnkoll på vart den underbara lilla galoppvägen som vi hittade då låg, försökte svänga in där och blev lika sur som alla gånger förra sommaren när vi bara passerade utan att dra en galopprepa i 190. Hon surade och tjurade och ville inte gå framåt
På hemvägen föll jag väl till föga och vi passade på att galoppera när vi nu hade chansen. Det är en härlig liten väg med gräs i mitten och alldeles mjuk och stenfri. Säkert en knapp kilometer lång och perfekt för snabba galopper med andra ord.
Tanten blev våldsamt glad och gjorde sitt bästa för att smygöka så jag inte skulle märka det, men hon lyssnade fortfarande när jag påminde om att jag fortfarande var med. Duktiga Sara!
Sommarens första riktiga uteritt och första sommargalopp – sånt gör mig lugn och skön i magen!

Studs och mums

Det har reeeegnat heeeela dagen här. Så trist!
Vi åkte i alla fall till stallet allihopa (även Magda faktiskt som sovit hos oss i natt) för att kolla om Sara hade kommit över rodeostadiet och om Trixi ville hoppa lite studs. Jag började att sitta upp på Sara (man är kamikatze-pilot som mamma) för jag ville inte att Daniella skulle drutta av OM tanten skulle varit lika tossig som i förrgår. Det var hon inte. Hon var pigg och självgående men det är ju ingen nackdel direkt och när hon väl blev varm i kroppen så fattade hon höger galopp nästan varje gång vi bad henne. I alla fall 3 gånger av 4 så det får vi väl se som ett framsteg! Daniella får henne ju alltid så mjuk och fin och det såg riktigt trevligt ut!
Trixi byggde vi studs-hinder åt. Lite gymnastik är ju aldrig fel och hon tycker ju att det är så roligt!
Fyra studsar blev det – lite upphöjda på slutet och vi tränade på att Nora skulle följa med bättre med handen över och bara låta Trixi sköta hoppandet själv för det gör hon så bra bara hon inte blir störd. Även om hon kommer in fel på ett hinder (eller i det här fallet en upphöjd cavaletti) så löser hon det i stort sett alltid bara hon får klara det själv och Nora är följsam i sits och hand.

När vi tröttnat på att bli blöta och kalla och hade gjort foder och mockat så åkte vi hem och bakade bullar, jag och Emilia. Det blev både kanelbullar och vaniljbullar och Emilia gjorde en hel plåt aldeles själv. Väldigt gott med ett stort glas kall mjölk till… *mums*Är det inte konstigt hur många nybakade bullar man kan få i sig trots att man precis ätit middag?

Just utkomna ur ugnen och snart klara att slukas

Övningskörning och annat…

Vaknade i morse och det SNÖADE!!! Vad är detta!?!?!? Nu ska det bli sommar och inte vinter igen! Jag vill inte!!!
Ägnade hela förmiddagen åt att backa in i parkeringsfickor på parkeringen på COOP och CityGross med Magda som ska köra upp på torsdag. Gick väl sådär i början men sen fick hon kläm på det
Vidare till stan och in på jobbet för ett litet möte med vår butikschef. Inget allvarligt – mest stämma av läget och det är bra att göra ibland.

På kvällen hade Nora Trixi på hopplektion och det gick jättebra! De är så duktiga bägge två.
Själv kom jag på i sista sekunden att jag nog skulle rida tanten för hon var ju så himla tråkig härom dagen när jag red och idag kände jag igen min häst igen! Vilken tur! Hon var mjuk och fin redan från början och hade inget tjafs för sig i galoppfattningarna. Fattade höger galopp nästan varje gång jag bad henne och kunde samla ihop sig i kort, kort galopp så det kändes kalas. Ska ringa Lisbeth och boka ny träningstid för Daniella för hon kan inte träna på Lilla Hageby på måndag eftersom jag jobbar då. Det är inte långt kvar till tävling nu ju så det kanske är läge att lägga på ett kol.
Daniella har inte kunnat rida på ett par dagar för hennes ena knä är svullet och blått efter att hon smällde det i ett hinderstöd när hästen hon red i måndags sprang vid sidan av hindret. Har vi tur kan hon rida ordentligt till helgen…

Häpp!

Trixan i högform

Bästisar

Jag red Trixi runt galoppbanan tillsammans med Madde och Lilja idag för jag ville se om hon var lika sansad när hon hade någon annan med sig som hon är ensam. Det var hon inte ”NO SHIT! JAG VINNER!!!” hojtade Trixan när vi kommit halvvägs i första galoppvarvet (efter att skritt- och travvarven varit ganska sansade trots allt) och körde gasen i botten. Inte så att hon bockade eller något sånt, jag bara kände hur det liksom sköt fart bakifrån och jag fick försöka hålla igen efter bästa förmåga. Hon var ju i och för sig hyfsat kontrollerbar, men det gick ganska fort – liiiite fortare än jag var helt bekväm med
Paddocken var upptagen av lektionshästar så Nora fick rida i ridhuset och jag slänger in en massa bilder bara för att Trixi är det sötaste lilla hästen som finns (ÅH NÄ! Ingen slår Sara – men det är ju underförstått ).

Egenheter…

Alla har väl sina egenheter som kan vara både charmiga och mer eller mindre odrägliga. Detta gäller naturligtvis både hästar och människor (och kanske akvariefiskar och marsvin också – jag vet inte).
Trixi är en tossig liten ponnyskrutt som när man lägger ut galoppbommar inte bara kan galoppera över dem som vanliga hästar gör utan hon gör rena galoppombyten över varje bom så hon ser så himla rolig ut när hon liksom skuttar över dem. Det hjälper inte att man verkligen försöker hålla en tydlig skänkel och på alla sätt gör sitt bästa för att hålla kvar galoppen – det går inte. Vi har i alla fall inte hittat knappen ännu.
När hon står i stallgången och man tar av grimman och hänger den runt halsen på henne innan man tränsar (för annart säger det swosch och så är hon tillbaka i sin box för att kolla så det inte låg kvar något höstrå som hon glömt äta upp) så måste (MÅSTE) hon gäspa tre-fyra gånger innan man kan tränsa. Det är ingen idé att börja innan hon gäspat klart för hon bara spottar ut bettet igen och visar upp alla sina stora tänder och man nästan ser den enorma jätteportionen med havre hon åt till frukost (en HEL deciliter!!! Oförskämt lite säger Trixan ). På tal om mat så är Trixi den hungrigaste ponny jag någonsin träffat!!! I början när vi precis hade köpt henne så försökte hon skrämma ut oss ur boxen när det var mat på gång vilket var lönlöst och bara slutade med en matte som blev sur och ändå tog ut henne. Numera händer det titt som tätt att hon – när hon äter och man ändå måste gå in – kör huvudet i magen på en och helt enkelt föser ut en igen. På Nora som är tre äpplen hög funkar det oftast och det har hon lärt sig blixtkvickt. På stormatte som är betydligt stadigare resulterar det för det mesta i att hon står där och gnor mig i magen och till sist ger upp – väldigt förorättad och sur.
Sara är av en annan sort. Mat intresserar henne inte så mycket – däremot hittar hon på andra märkliga saker att fördriva tiden med. När man tränsar på vintern och det finns minsta risk att bettet ska vara kallt så sträcker hon alltid ut tungan och känner efter så att det är varmt och mysigt, annars kniper hon ihop och vägrar öppna munnen. Bara att värma bättre och försöka igen. Vid ridningen är hon helknasig emellanåt. Det har blivit som en vana för henne (och för oss numera vare sig vi vill eller ej) att hon i första galoppfattningen på passet måste (absolut måste) skutta in i mitten av banan och stå på stället och småbocka och sparka bakut ett par gånger. Man vet att det kommer och hon slutar direkt när man blir lite sur och sen är det inga problem på hela resten av passet. Hon är bara tvungen att protestera lite även om det aldrig lönar sig. I början skrämde hon skiten ur Daniella när hon höll på men numera vet Daniella också att det inte är något att vara rädd för och skrattar bara – till tantens förtret. Inget kul får man ha!
Jag älskar knasponnyerna sanslöst, och de vore inte Sara och Trixi om de inte hade sina knäppa saker för sig. Jag har säkert egna också men de väljer jag att förtränga…

Nu e vi på gång igen

Nu har vi börjat sätta igång Trixi och hon känns helt ok – inte varm, inte öm, inte halt på flera dagar så nu känns det som om hon kan börja ridas igen. Daniella red lite igår och efter ett par dagar med bara skritt och lite trav så lade hon in några galoppfattningar och det gick FORT

Trixan blev så glaaaad över att få springa så det var svårt att få stopp på henne men hon höll sig i alla fall på marken. Inga luftsprång eller bakutsparkar som hon ibland kan skicka ut annars.
Hon är ju så fruktansvärt söt den där lilla tösen! Så otroligt ”flickig” – kunde inte vara något annat än en tjej. Hon har så mild uppsyn och är så pussig och kelen. Dock är hon inte lika rolig runt mat för då kan hon vara riktigt grinig och lägger öronen bakåt och vill stå ifred. Går man in till henne i boxen när hon har mat där så händer det att hon kör huvudet i magen på en och man blir utskjutsad.

I går var Stefan och jag och kikade på bilar. Vi behöver byta bort den stora som vi aldrig utnyttjar fullt ut och min gamla hink som jag har som stall- och dra-släp-bil som håller på att rasa. Istället vill vi ha en liiiiiten bil som Stefan kan pendla till Linköping i och som drar typ 0 liter bensin(den stora som han sitter och åker i nu drar 1,3 liter/mil) och en halvstor bil till mig som jag kan dra släpet med utan att vara orolig över om jag ska komma upp för backarna eller få stopp och som rullar och går och jag är säker på att komma från punkt A till punkt B utan problem. Så är inte fallet nu. Det är otaliga reparationer och märkliga ljud hela tiden som gör att det alltid känns lite osäkert. Jag är trött på det nu.
Vi har nog hittat två bilar vi är intresserade av så detta är troligen ganska snart åtgärdat. Känns skönt att ha tagit tag i det här.
Nu är det bara datorn som måste bytas också för den här som jag skriver på nu är sååååååååå seg och stänger ner webläsaren av och till utan anledning så man måste börja om hela tiden. Väldigt irriterande i längden. Nästa dator blir bara MIN men knepigt lösenord och ingen MSN (det gör den ointressant för ungarna). Jag ska inte släppa in NÅGON i den och bara ha sånt JAG vill ha i den. Då får jag skylla mig själv om det kommer in skit i den och den dör. Jag vet inte vad ungarna gör, men så fort de använt datorn så blir den seg, slö och konstig och det kommer upp en massa saker man inte vill ha.
Kanske ska dröja några dagar dock med att tjata om det här för nu kommer det ju att kosta en slant att byta bilar, så det känns som att det inte är läge riktigt just nu…

Löööördag

Jag är så himla TRÖTT!!! Emilia kom in till oss i sängen vid halv tre och låg sen och vred och vände sig och hostade tills jag höll på att bli galen. Till slut somnade hon på min arm och då låg jag så illa att jag inte kunde sova därför heller så totalt har det kanske blivit 3 timmar eller nåt som max.
Var lite sliten när jag skulle till jobbet, men så fort man kommer dit så laddar man ju om och det var riktigt roligt idag för vi hade mycket folk och många som ville ha fina julklappar. KUL när det rör på sig!

Åkte direkt från jobbet till stallet och mockade och gjorde foder samt red Sara. Hon kändes galet fin och mjuk och hade bra sprutt redan från början så jag behövde knappt driva något alls. Har börjat rida henne utan spö för att hon ska funka på dressyrprogram där man ju inte får rida med spö och det funkar bra. Ibland får man påminna henne om att det inte är ponnyridning eller semester, men för det mesta går det fint. Jag ska heller inte behöva driva i varje steg utan har jag bett om ett visst tempo så ska det vara det tills jag ber om något annat, och det verkar som om poletten har trillat ner nu efter ett par veckors hårdkörning på den fronten. Men visst tycker hon jag är jobbig emellanåt. Härom dagen slängde hon sig in i mitten och bara stod och studsade på stället mitt i en galoppfattning så jag nästar druttade av. Så brukar hon göra när man rider barbacka och hon blir lite kittlig eller tycker jag kräver för mycket.
Men hon är bästa tanten oavsett vad hon gör (eller inte gör), så det så!

Daniella är värsta fotografen – kolla fin bild!