januari 12, 2009

Igår var vi i stallet sent på kvällen för vi fick helt enkelt inte ihop dagen så att det gick tidigare. Dessutom är det så skönt att få vara helt ensamma och sköta sig själv.
Vi lade ut några bommar till Sara att trava över och på slutet lade vi till ett litet hinder på sockerbitar. Tanten tände till max och tyckte det var dökul! Hon var pigg som attan och fick först ett spel med Daniella och slog några brallar men det gick bra. De gick över bommarna några gånger och sen ville Nora rida. Det gick faktiskt kalasbra! Hon har blivit så duktig och tycker det är så kul att hoppa. Tyvärr har vi ju lite fel häst om man är hoppfantast så det är ju tur att Daniella i alla fall har sadlat om och blivit dressyrnörd 🙂 Och jag förstås som helst inte hoppar alls. Det känns helt onödigt.
Sara gillade det dock och blev lite väl glad och framåt och när Nora bara skulle rida på bommarna en sista gång så gick tanten helt över styr och kunde inte hålla sig i skinnet längre utan kutade iväg och slog några fina bockar och brallar i ren lycka med öronen rakt framåt. Nora satt kvar 3-4 bockar men sen fick hon ge sig och drattade av. Slog sig i svanskotan ordentligt, men blev nog mest rädd. Daniella fick rida till vår galna häst lite så hon inte skulle tro att hon kom undan med att slänga av nån, och sen skrittade Nora ett par varv i alla fall och det gick bra och hon såg glad ut igen. Men visst blir man rädd när ens unge ramlar i backen. När hon väl ramlat av blev tanten helt knäpp och tokbockade och rusade ur sig all energi och sen kom hon och kikade på stackars Nora som inte rest sig ännu, som om hon undrade varför hon låg där och kved.
Hur som helst – idag åker jag till stallet med Emilia och vi ska försöka släppa den gamla damen i ridhuset så hon får springa av sig lite. Annars blir hon inte rolig att rida i morgon när Marie har henne och jag vill ju inte att hon ska bära sig illa åt då…

Filmen visar en liten, kaxig tjej på stor ponny:

Dessutom – när vi landat hemma och hoppade ur bilen så insåg vi att Primus inte var med!!! Jag tog för givet att tjejerna tog in honom i bilen på sin sida som de brukar och de tog för givet att jag tog honom, vilket resulterade i en kvarglömd vovve! Bara att åka tillbaka till stallet och hoppas på att hitta honom. Det vara bara ren tur att jag såg honom på väg från Pressbyrån och ut mot rondellen vid E22an. Lastade in honom och åkte hem med förhoppningen att äntligen få äta middag för nu var klockan nästan 10.
Värmde min mat i micron och satte mig efter att ha nattat tjejerna och precis när jag skulle ta första tuggan så kommer Daniella upp och säger att Twixens bur gått sönder och han har ramlat ner… *puh* Bara att rycka ut och bygga om kaninburen då… Det har varit en spricka i plasten på ett av våningsplanen i hans bur men det har inte känts som nån fara direkt. Nu hade han legat och sovit stackarn när golvet bara rasade och försvann under honom. Han blev jätterädd såklart!
Kl. 22.15 fick jag äntligen lite middag (som vid det laget hunnit kallna men jag orkade inte värma en gång till…).
Kul med ungar och djur nästan jämt. Eller…