Fullspäckad dag – minst sagt!

Igår var jag och Emilia med Tuva till tandläkaren eftersom Magda gett upp och givit det uppdraget till oss istället. Tuva öppnar nämligen inte munnen. Minsann. Men hon var såååå duktig och gapade och eftersom jag lovat att om hon var duktig så skulle vi hitta på nåt kul så började vi dagen med frukost på McDonalds med pannkakor, yoghurt och varm choklad.

När vi var mätta åkte vi vidare till Tropicariet i Kolmården som ju har öppet på vintern också och DET var spännande!!! Stoooora hajar, fiskar man kunde klappa, en JÄTTEkrokodil, en anaconda som åt en vit råtta – svalde den hel och fick en knöl på magen, ett träd man kunde gå in i och kika ut, glass och sköldpaddor.
Papegojan som bodde bredvid skrek så man fick ont i öronen

Nu var ju inte dagen slut här för vi stannade på vägen hem och åt korv och bröd och sen var det raka vägen till 5-årskontroll på BVC för Emilia och Tuva fick hänga på.
Det vankades spruta och det var inte populärt men allt gick bra och vi satte av Tuva hemma på vägen därifrån för vi skulle ju inte hem – nä vi skulle ju till stallet såklart! 😉
Emilia hjälpte till att fodra och göra påsar och vi släppte Trixi i ridhuset så hon fick springa av sig. Hon har inte blivit riden på några dagar och jag tänkte att jag skulle gå en liten promenad med henne runt galoppbanan. Det gick nästan inte. Antingen stod hon på bakbenen, studsade rakt upp i luften eller travade på tåspetsarna så hon fick gå in och vi släppte henne istället. Hon for runt som en tok och bara bockade och brallade hur längs som helst tills hon var helt svettig på halsen. Knashäst. Det räcker med att hon står i ett par dagar så slår hon frivolter 🙂
Vi åkte hem och tänkte äta middag, men Stefan skulle se på hockey så Nora och jag drog tillbaka till stallet igen och red Trixi. De ska ju tävla i påsk och då är det ju kul om hon inte far runt som ett jehu.
Vi provade ett annat, rakt bett än hennes vanliga tredelade tränsbett och vilken häst vi fick! Man behövde nästan inte ta i henne så blev hon så otroooooligt fin – även när Nora red – och hon jobbade på riktigt ordentligt och satte under sig jättefint. Det kändes verkligen som att hon trivdes och Nora var överlycklig! ”Det känns helt otroligt!” hojtade hon. Jag tror att det blir bra att hoppa på för ibland kan Trixan bli rätt stark efter hindren och nu kände Nora att hon hade bättre kontroll med väldigt små medel och kan hon känna sig tryggare så kommer Trixi också att göra det och då kommer det att gå kalasbra för dem!
Vi var inte hemma förrän vid tio och Nora var helt slut men såååå lycklig! Hon älskar verkligen sin ponny mer än något annat i världen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s