Ponnytanter…

Den vita är en riktig ponnytant. Hon anser att med ålderns rätt är det helt OK att göra lite som man vill, jobba när man känner för det, springa dit man vill osv och hon blir väldigt förorättad om man säger emot henne. Idag var andra gången hon reds sedan kiropraktorn var hos oss i måndags och att skritta runt galoppbanan gick bra, att trava gick bra tills det kom en stoooor mördarhare och hoppade upp framför oss (de är bara farliga vissa dagar de där läskiga hararna). Efter det gick hon på tåspetsarna och vi förflyttade oss in i ridhuset för att trava och galoppera fram. Hon var extremt pigg och glad men fullt kontrollerbar (nåja – efter omständigheterna väl…) och vi passade på att galoppera över några små cavalettibommar som redan låg utlagda. Lattjo lajbans, sa tanten och gjorde galoppombyten över varje bom av bara farten.
När lektionsfolket som skulle rida kom in och ville ha plats så flyttade vi ut i paddocken för att kika på de otroligt farliga dressyrstaketen med tillhörande blomsterpottor fyllda med penséer som stod kvar från gårdagens tävling. Samtidigt pågick två fotbollsträningar och en match ca 10 meter från vår paddock och det var lite väl magstarkt tyckte tanten och kastade sig runt både här och där. Speciellt blomsterpottan med bokstaven K på var hemsk utöver det vanliga så vi var tvugna att stanna och titta på den varje gång vi passerade och till slut tog hon en pensé och tuggade i sig den medan hon funderade på hur otäck K egentligen var. Vattenpölen i mitten av banan var också rätt upprörande. Klafs är inte något som faller tant Sara i smaken och hon blir ologiskt rädd för vissa vattenpölar men inte för andra. Mest de med klafs i. Som den här. HUJEDAMEJ!!! skrek hon rakt ut och slängde sig åt sidan så jag höll på att landa i klafset, men till slut kunde hon ändå gå med på att skritta igenom den. Bara skritta – annars blev hon ”rädd” och fick stoooor näsa som flåsade och frustade. Det är svårt att tro att den tanten har tävlat dressyr upp till FEI och medelsvår typ varje helg i flera år… rutinerad liksom… det var då det! 🙂
Det tog henne en halvtimme att slappna av därute men det gick och på slutet var hon riktigt fin – mjuk och härlig och det bästa av allt: hon har fattat höger galopp nio gånger av tio när jag bett henne och DET känns skönt! Hon är mycket mjukare och går i en högre form än tidigare så det finns nog hopp att detta håller på att ge med sig. Jag tror att om hon bara rids ordentligt nu några dagar och vi fortsätter stretcha så kommer hon att bli lika fin som förut.
Det finns hopp för äldre ponnytanter 😉
Som ni ser på bilden är hon vääääldigt fotogenique den damen. Så fort kameran kommer fram kör hon öronen rakt ut och ser ut som en gammal älg… vad gör man… Men hon är vacker i verkliga livet i alla fall 😉

Annonser

One comment on “Ponnytanter…

  1. Ha ha!! Så lika våra damer är!! Vad duktig vi är som ”orkar” med dem dag ut och dag in… Är nog för att vi vet att de är SÅ underbara när de vill!! 😉
    Lägger in dig som ett bokmärke! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s