Kärlek, kärlek

Nora tävlade idag med Trixi på NFKs stora gräsbana. Jag var jättenervös men inte Norpan – hon var hur cool som helst 🙂
På framhoppningen till första klassen kändes Trixi lite sur och loj så Nora la till spöet liiiite, liiiiite bara på bogen när de red mot en oxer för det kändes som om hon inte bjöd tillräckligt. Den lilla röda lackade ur totalt, slog ett par ordentliga brallar så Nora hamnade fram över halsen på henne och där trodde vi att det skulle ta stopp, men icke – hon fortsatte mot oxern och hoppade den ändå! Visst är det bra att hon aldrig stannar, men just i det här läget skulle det kanske varit bra trots allt. Det tyckte i alla fall Nora som ju såklart druttade av. Hon slog sig inte alls, men blev ju lerig och snygg… Dock blev hon inte ett dugg rädd utan bara hoppade upp igen och skrattade åt att Trixan var så knasig. Härligt!!! Överdomaren hade sett alltihop och kom fram till mig och sa att hon önskade att alla barn hade en sån inställning när hästen dummar sig och inte får utbrott och skriker åt hästarna och sina föräldrar. Tyvärr ser man det ganska ofta…
Så gick de in och hoppade första klassen klockrent! Alla språng var perfekta, Trixi skötte sig utmärkt och Nora tyckte att tempot var jättebra! Hon var så lycklig efteråt att hon bara skrek rakt ut – ”DUKTIGA BÄSTA TRIXI!!!!”.
Lång väntan innan andra klassen men det uppskattades av Trixi som fick stå i släpet och käka hö. Hon är helt nöjd bara det finns mat i närheten.
Framhoppningen gick galant och så gick de in på banan. De tre första hindren var helt klockrena och perfekta, men efter fjärde hindret busade liten röd till det ordentligt och så var det slut på den ritten. Jättesynd för Nora var verkligen taggad och blev så otroligt ledsen och besviken och grät såklart en skvätt, men efter att vi pratat igenom det och gått till pizzerian och ätit en pomme-tallrik med vit sås så skrattade hon igen och nu på kvällen när hon hunnit smälta det hela så hittar hon tusen orsaker till att det blev som det blev, men det är INTE Trixis fel. Det är aldrig Trixis fel. Hon är den mest fantastiska lilla röda ponnyn i heeeeeela världen om någon frågar Nora och det finns alltid en ursäkt och en förklaring till allt tokigt hon gör. Det är kärlek på hög nivå…
Känns lite bra att det är hoppträning för Jenny på onsdag för då kan vi ju diskutera igenom hur det gick och vad man kan göra för att få det ännu bättre.
Sen är det på’t igen på lördag för då är det klubbtävling på NFK på samma gräsbana, samma klasser och jag sa till Nora att jag förstår om hon inte vill, men hon tittade på mig som om jag var helt knäpp i huvudet för det är ju självklart att hon ska vara med! Hon har världens skönaste inställning och ger sig ALDRIG! Man blir ledsen och besviken en stund och sen funderar man ut en ny stategi och försöker igen.
Gulle Nora!


bloglovin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s