Att vara ponnymamma


Det är nåt speciellt med att vara ponnymamma.
Att vara ponnymamma innebär att bara serva men inte få rida själv (iaf väldigt sällan…).
Att gå upp extremt tidigt för att köra i snömodd till hoppträningar fast man kunde legat kvar i sängen ett par timmar till.
Att stå och frysa i diverse ridhus medan tårna försvinner och dotra tränar.
Att lägga mer pengar på bensin under en månad än på skojsiga prylar till sig själv för att bilen drar så mycket soppa med hästsläp.
Att vänta, vänta, vänta på diverse aktiviteter – oftast där det är kallt och blött.
Att lägga sitt arbetsschema efter tävlingssäsongen på TDB.
Att åka vändan runt stallet varje dag och lägga mellanmål i kylen (som oftast dock blir uppätet av någon annan) för att ungen kommer direkt från skolan och är hungrig.
Att få det fantastiska nöjet och förmånen att ha två underbara ponnyskruttar att klappa, pussa, pyssla med och mocka åt.
Att se sina barn ta ansvar och fatta beslut och växa med uppgiften.
Att följa utvecklingen från litet ponnybarn till självsäker tävlande snart tonåring.
Att få lära känna otroliga människor och hitta kontakter som ger så mycket av sig själva för att hjälpa just oss.
Att känna sig delaktig i gemenskapen med så många trevliga likasinnade som gör samma sak och som man gärna fikar med på läktaren (när man inte springer ner och bygger hinder).
Att då och då få sitta på dessa fina små hästar och bara njuta av en stund helt själv.

Jag klagar och åmar mig emellanåt men skulle inte vilja byta bort det för någonting.

Annonser
av saraconnemara Postat i Övrigt

4 comments on “Att vara ponnymamma

  1. Så rätt så rätt så rätt !!

    Jag skulle inte heller byta för allt smör i småland … det bästa som finns – att var ponnymamma 😀

    Jag tror våra barn växer upp och blir världens bästa!

  2. Ibland saknar jag den tiden lite. Lagtävlingarna i dressyr med lille B-ponnyn. Våra fantastiskt trevliga foderponnyer. Stallet med alla barn och andra ponnyföräldrar. Men bara ibland. Allt har sin tid. Nu är både barn och hästar stora. Äldsta dotter har rest bort och övergivit sin fine till mig att sälja. Jag har köpt min egen och vår första egna häst, underbare arab-Racke har på ålderns höst (21 år) blivit bara Johannas. Men lite nostalgisk blir jag allt! Njut, så länge det varar!

  3. Ping: Ponnyföräldrar – hederstitel eller skällsord ? « Stallbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s