Kontentan av Åby – hyfsat…

Laghoppning div 3 där Nora egentligen inte är med i laget men eftersom vi ändå skulle dit så hoppade hon in och gick en 80-runda. Supen var heeeelt fantastisk och de fick ett otroligt fint flyt där varenda språng var helt perfekt. Det är inte ofta man hittar den känslan. Det såg ut som att de bara rann igenom banan.
Bådade ju gott inför LB’n…
Där tog det dock lite stopp. Supen fick för sig att han skulle köra sitt eget race – tog bettet och sprang. Det spelade ingen roll hur mycket Nora försökte få honom att inte bara bli lång och snabb för hon fick vara glad att han gick att sytra mot rätt hinder. Dessutom fick han för sig att i stort sett tvärnita inför varje och hoppa dem stillastående. Han var bara nonchalant och dryg och lyfte inte ens på fötterna. HÖGT över alla hinder dock och ändå lyckades han ta med sig bommar. Knasponny.
Runt kom de på 12 fel och Nora var så ARG när hon kom av banan.
Dock visade det sig att detta räckte till en fjärdeplats av nio eftersom banan var extremt svår och det bara var EN felfri i grunden. Hon vann ändå fast hon blev utesluten i fas 2 och det var dessutom fyra till som blev uteslutna i grundomgången. Då kanske man inte ska vara så missnöjd trots allt… 😉
Han är ju helt fantastisk – så är det bara, men alla kan väl ha en taskig dag… ❤

Vad jag tyckte var väldigt jobbigt med den här dagen var att eftersom det var lagtävling så hade de pris till bästa hejarklack och det kan väl vara kul, men för en häst som Supen som inte gillar att man skriker och härjar och viftar med stora banderoller blev det väldigt stressande och dessutom blåste det storm och det gillar han inte heller utan blir lätt lite rädd och obekväm. Han var stressad redan på framhoppningen pga detta och vinden. Det blåste så de fick ställa en funktionär vid varje hinder och hålla i hinderstöden för de välte annars.
Jag – som den jobbiga mamma jag är – var faktiskt fram till två av hejarklackarna, som stod precis vid första hindret och vrålade och viftade med jättestora flaggor, och bad att de skulle sansa sig när det kom ryttare från andra klubbar för det är inte OK att skrämma skiten ur deras hästar. De egna ekipagen får de ansvara för själva. Tack och lov respekterades det hyfsat.

Nu taggas det fälttävlan i Kinda på söndag…

Tävlingssäsongen spikad

Nu har vi lusläst TDB och planerat in vart vi ska åka under våren/sommaren.
Det blir inte så många tävlingar för ponnyskrutten går ju så pass hårt i fälttävlan att man bör spara den lite och kanske inte vara ute varje helg och tävla. Supen vill vi ha läääänge och tänker inte tävla sönder 😉
Dessutom känner vi väl lite att vi inte kommer slösa bort Supen på att starta ett gäng hopp- och dressyr-tävlingar lite överallt när man kan få allt-i-ett på en fälttävlan. Det kommer att vara prio ett under detta året. Och förhoppningsvis nästa 😀
Det som vi vet framöver är:

5/5: Åby lokal hopp – 80cm lagklass och 1 meter
13/5: Kinda fälttävlan – p70
3/6: Åkerbo fälttävlan – p70
30/6: Baståsen fälttävlan – p70
29/7: Boxholm fälttävlan – p70
5/8: Mantorp fälttävlan – p80
16/9: Nyköping fälttävlan – p80

Det är planen – sen får man se dagsform och tävlingslust 🙂

Vårkänslor!

Supen har vårkänslor. Eller sommarfnatt. Eller jag vet inte vad…
Igår kväll var vi i underbar kvällssol hos Wanja för en liten liten hoppträning bara för att hitta flytet inför lördag. Några mindre linjer blev det och första kvarten var den vackra gråa totalt överallt. Han lyssnade varken på tygel eller skänkel och hade ben som sprattlade åt alla håll samtidigt. Han som brukar vara så lydig och redig tog Nora på sängen med sina tokryck men till slut fick de till det och nöjde sig ganska snart med en fin bana som kändes precis rätt i vägar och tempo.
Han är så himla söt när han blir sådär tossig – ser så glad och busig ut.
Efteråt gick vi en ganska lång sväng längs vägen ute på en åker och det var en helt fantastisk kväll att skritta av i. Inte helt avslappnat från prinsens sida dock men ändå… 🙂
Nora sa att om han fortfarande lever loppan så på lördag så kommer hon stryka sig från LB’n och nöja sig med framhoppningsklassen för det är ju ingen idé att ge sig på en bana med en häst som inte går att styra 😉

Det går undan!

Man kan ha det sämre…

Idag var tanken att Supen bara skulle joggas runt galoppbanan lite men hans våryra höll i sig med full styrka så det blev inte så mycket av galoppen utan mest skutt på stället och i sidled… Då fick han gå in och bada istället. Gissa om det var välbehövligt… 😀

Ja men det gick ju bra!

Liten utflykt till Norf (Norrköpingsortens Ryttarförening) som hade banhoppningsträning och eftersom det var länge sen det hoppades banor med någorlunda höjd eftersom fälttävlan tagit upp väldigt mycket tid och träning så åkte vi dit för att hoppa en meterbana som liten aptitretare inför Åby på lördag.
Supen var taggad och det gick galant – han höll ett fint och jämt tempo utom inför hinder nummer sex där han kom in lite fel och hoppade det stillastående men det gick ju det med 🙂
Han är världens bussigaste ponnyskrutt – så är det bara.
Mat på McDonalds efteråt och nu sitter jag bara och njuter av en bit mumsig chokladkaka (nya Marabou Mandelsplitt – heeeeelt galet god!!!) och solskenet!

Pytteliten framhoppning gjorde det lite svårt med tempot men det funkade väl…

av saraconnemara Postat i Övrigt

Fälttävlan Mantorp

OK – igår var vi så äntligen iväg till Mantorp eftersom Nora och Supen skulle tävla.
p70 fälttävlan i klassen upp till 13 år. Debut.
Nora hade verkligen sett fram emot detta – det är ju det hon tränat för så länge. Först med Trixi men eftersom hon ju blev skadad så blev det med Supen istället. Det roliga (eller – som lite överbeskyddande mamma tycker man ju inte det) är ju att hon har hunnit träna terräng två (TVÅ!) gånger bara med den gråa prinsen innan det blev tävlingsdags. Galet – jag vet, men hon går ju inte att stoppa när hon fått för sig nåt… 🙂
Hur som helst – vi åkte hemifrån kvart över 5 och från NFK kl 06. Jag var inte i så god form vid den tiden och Supen såg morgontrött ut. Nora hade starttid kl 08.14 för dressyren så det var bara att gilla läget.
Supen vägrade äta sitt morgonhö i transporten (som vanligt när vi ska nånstans) så vi bjussade på jättefrukost med havre, Krafft och betfor så han skulle orka. Jag vet ju att han inte äter och åker samtidigt.
I jämnhöjd med Linköping började det SPÖregna så man knappt såg vägen. Kul… men det klarnade upp innan vi var framme och blev perfekt tävlingsväder under dagen. Lite rått men inget regn.

Supen var fin på framridningen och när det väl var dags att rida programmet var han helt fantastisk! Som om vi är förvånade… liksom…

Vacker prins

Jag kan väl inte säga annat än att dressyren var en total succé! 70,48%, fem åttor, resten sjuor förutom en sexa på halten (som var lite kort) och en fyra på en övergång som var lite för tidig. Alltså – hallå! Han kanske ska skola om till dressyrponny på heltid!?!? 😉
Direkt ner till släpet för att byta träns och slänga på benskydd och så iväg till hoppningen.
Banan hade vi gått innan dressyren så det var inget problem – vad som däremot var ett problem var underlaget. Det hade varit storhästtävling dagen innan och dessutom regnat så det var jättelerigt och halt lite överallt. Kändes sådär… De fick ta det väldigt lugnt men nollade. Blev lite hackigt i tempot för det var så halt men hellre att man tar det lugnt då. Supen lyfte hyfsat på fötterna och kom runt utan nagellack – han blir annars lätt så nonchalant när hindren är så pass låga.
På framhoppningen

Nu var det bara veterinärbesiktningen och banvisningen kvar innan väntan på terrängen. Eftersom Supen haft lite ont i en framhov efter att ha trampat in en sten för några dagar sedan (typiskt – lagom tills nu) så kändes det lite jobbigt att besiktiga, men det gick bra. Han har inte visat nåt på ett par dagar och är nog mest lite öm när han får nåt som trycker på, men han verkar absolut inte ha ont – då hade vi aldrig chansat på att åka.
Nora och Supens matte gick banvisningen eftersom jag lovat att inte lägga mig i nåt den här dagen. Det är de som kan hästen bäst och som har koll på hur han ska ridas. Själv rider jag bäst från marken 😉
Färdiga med allt kl strax efter kl. 10 och sedan… väntan, fika, bok, lunch för både oss och häst (som fortfarande vägrade äta sitt hö) till klockan halv tre när det var dags för Nora att rida terrängen.
Supen var taggad till tusen och Nora med. Hon var inte så nervös sa hon – mest förväntansfull. Äntligen var det ju dags!!!
Förväntansfulla

Nu vill jag bara iväg!

Underlaget kändes lite jobbigt på vissa delar av banan tyckte hon och kände därför att hon inte ville stå på som en galning även om vi broddat ordentligt och hon hade kunnat gasa lite till för idealtidens skull, men jag tycker det känns bra att hon tänker säkerhet också och inte bara drar järnet oavsett.
De nollade alla hindren, vattnet gick galant och inga andra problem dök heller upp.
Innan terrängen ledde de klassen ganska stort och när hon kom i mål hade hon några tidsfel men det gjorde inget för efter en låååång väntan på resultat visade det sig att de VUNNIT! Helt otroligt!
De slutade på 55,6 straff och tvåan hade 67,5 så det var ganska rejäl vinstmarginal.
De är så himla duktiga tillsammans de där två. De passar varandra så bra och gillar varann massor så det kan inte bli bättre!
Bästa, bästa Supen som alltid gör sitt allra bästa oavsett förutsättningarna. Bussigare ponnyskrutt får man leta länge efter.
Nora och hennes kompis som också tävlade samma dag var dessutom anmälda som kompislag där de placerade sig som fyra så det blev dubbla rosetter och plaketter samt ett fint rött regntäcke med hem.
Väl tillbaka till stallet slängde sig Supen in i sin box och åt och åt och åt av allt hö han ratat under dagen och han såg riktigt trött ut. Själva var vi fallfärdiga 🙂
LYCKAD DAG!!!

Filmen kommer i morgon eftersom Youtube är så seeeeegt ikväll… 😦

Terrängträning

Gårdagskvällen tillbringades i Mantorp på deras terrängbana med Nora, Supen och Wanja.
Say no more – Supen i sitt esse!
Jag tror bilderna får tala för sig själva och jag känner mig väldigt lugn och onervös inför fälttävlansstarten på samma bana nästa söndag 🙂

Löshoppning

Glad Sup har vilat i tre dagar medan Nora varit på skolresa. Dessutom har han fått ny frisyr så han slipper svettas så och det i kombination med vila gör att det kryper i hela kroppen på honom. Han fick springa lite i ridhuset igår så han fick ur sig det värsta, och idag stod det löshoppning på schemat.
Det gillar ponnyprinsen! Han var först högt och lågt med benen åt alla håll men när han väl samlat ihop alla ben och fick huvudet med sig också så gick det galant.
Nu närmar sig terrängträningen i Ljuslingsbacken i Skövde dit vi ska på söndag och måndag. Det är långt att åka men jag tror det kommer att bli toppen! Trevligt folk och förhoppningsvis duktig Sup. Ser verkligen fram emot det! 🙂

Dressyr å lite hopp

Tävling på NFK. Dressyr. LB:1. Nora och Supen. Själv jobbade jag heldag så hon fick klara sig själv med framridning och allt men det går ju galant när det är på hemmaplan och man inte behöver skjutsa.
Vinst på 62,8% så hon var nöjd även om hon tyckte efteråt att Supen dog lite inne på banan och hängde sig i handen. Men, men, det kändes nog sämre än det såg ut då antar jag.
Igår kväll fodrade vi och då passade vi på att bygga lite studs som gymnastik som till slut blev ett studs med en hinder bakom. Sista skuttet låg på 1,15 och den ponnyskrutten tar ju inte ens i. Han bara flyger liksom.
Mig fick man döda först om jag skulle rida mot ett hinder på över typ 80 cm. Tur att inte alla är lika 🙂
Nu är Mantorp nästa tävlingsstopp – då blir det fättävlan, liksom i Kinda den 12 maj. Däremellan ligger Åby lokal hopp den 5 maj där Nora funderar på om hon ska starta bara LC eller både LC och LB. Ja, vi får tänka på saken.