Dan före dan…

Det är alltid en speciell stämning i stallet kvällen före en tävling.
Fullt av folk och hästar, alla är lite spända och förväntansfulla, man diskuterar knoppar och badning, starttider, när man måste börja lasta och rida fram till första start, det putsas stövlar och träns och transporterna förbereds med smaskiga hönät och torv.
I vårt fall är det ju dressyrlaget som ska till Söderköping, men de har lyckats klämma in alla allsvenskorna på samma helg här så det är ju väldigt lyckat… Det är både dressyr, hoppning och fälttävlan för både storhäst och ponny på två dagar vilket innebär att alla ska åt olika håll och det mesta krockar. Nu har vi löst det med lite pusslande, men jag undrar i alla fall varför de gör så?

Trixan är lycklig nu för det har ju kommit lite gräs i kanten på hagarna och hon äter och äter och äter oavbrutet:

Hon ger sig aldrig:

Varenda grässtrå är heligt när man heter Trixan:

Alltså…

… det känns lite konstigt att inte slänga iväg ett inlägg såhär på kvällskvisten. Nu när jag inte hade tänkt att göra det så märker jag att det är lite terapi att skriva mina dagliga små notiser och uppdateringar, så ok – det blir ett litet inlägg idag också trots allt…

Jag red faktiskt nu på kvällen. Tanten var kalasfin – verkligen! Hon kändes mjuk och härlig och klev på så fint utom när hon fick ett tokryck i galoppen och höll på att tippa av mig i ett hörn *haha* Det var jättelänge sedan jag red. Säkert minst 10 dagar. J. har ridit lite och så har jag släppt i ridhuset, men jag har inte hunnit rida eller så har jag haft tid men inte lusten. Idag kände jag liksom på mig att det skulle gå bra och det gjorde det. Härliga känsla – härliga ponnyskrutt!!!

Trixi har fått en dressyrsadel i present. Nora vill ju tävla lite dressyr också med henne och det är svårt att sitta riktigt bra och få till det i en hoppsadel, så nu ingår en dressyrvariant i garderoben. Inga dyrbarheter alls utan en likadan syntetsadel som Sara har och som är så GRYMT skön att sitta i att man bara vill sitta kvar och gunga med hur länge som helst. Nora tycker det känns konstigt men hon vänjer sig nog – känslan är ju lite annorlunda mot vad hon är van vid med Trixan. Måste nog lägga en liten pad under bara så kommer den ligga ännu bättre…
I morgon kväll är det träning för Lisbeth igen. Nora och den lilla röda ska bli hårt tuktade 😉 Det var allt för länge sen. Måste försöka få till det mera regelbundet men det är ju så himlans mycket just nu med träningar och tävlingar och annat och man kan inte hinna allt tyvärr.
På lördag går ju andra omgången av div 3 dressyren i Söderköping och på söndag är det Åby för omgång två av hoppningen. Allt samma helg. Såklart. Tur man är ledig. Eller snarare – tur man har så snälla och förstående jobbarkompisar så de förstår vikten av att få åka med på det här att de ställer upp på att byta vissa pass med en stressad ponnymamma… 🙂

Valborgs-tävling

Tidig morgon i stallet för avfärd till Skogslotten vid halv nio med Nora och Trixi.
En clear round och en laghoppning stod på programmet på 70-höjd (som man inte kunde välja själv utan som var fast för c-ponnyer).
Det var en himla massa vägringar, avramlingar och rivningar under hela dagen. Jag vet inte vad som tog åt hästarna för emellanåt kändes det som plocke-pinn bland hindren. Kanske för att tävlingen gick inomhus och de kom in i ett mörkt ridhus från solskenet ute – jag vet inte.
Trixan gjorde dock sitt jobb – som vanligt. Hon och Nora slog till med två felfria rundor varav en var stilhoppning där de kammade hem 48 poäng så Nora var lycklig och stolt.
För laget i övrigt gick det väl inte så där kalasbra, men man kan ju inte göra annat än sitt bästa och det gjorde alla. Nästa omgång är redan nästa söndag på Åby ridklubb – bättre tur då hoppas vi.
Framhoppning

Nervös väntan på att få komma in

Snyggaste frissan när knopparna är uttagna 🙂

I morgon – tävling

I morgon första omgången av div 3 ponnyhopp, ikväll nervöst barn och trött mamma.
Tidigt i morgon bitti = tidigt ikväll.
Skogslotten, here we come!!! 🙂
*zzzzzzzzzzzz*

Hoppträning

Jennyträning på Stall Millennium med banor som inriktade sig på korta, snäva vägar och Trixan var snäll och hoppade stooort även i början när hindren var pyttiga. Sista banan låg på ca 85 cm och det var inga som helst problem. Gud vad skönt att hoppningen löst sig och vi fått tillbaka vår bussiga ponnyskrutt igen 🙂

Bilden är väl inte kanonbra, men jag kan ju inte använda blixt inne i ridhuset så det är bara att gilla läget.

Uteritt

Har jobbat idag och mitt på dagen kom ett sms om att J. som brukar ha Sara ibland gärna ville ut och rida lite och pyssla i stallet. Underbart, kände jag som stod med huvudvärk och hundra andra saker att göra idag efter jobbet. De var ett helt gäng som skulle ge sig ut i skogen i eftermiddags och Sara fick följa med. HÄRLIGT! De var ute i en och en halv timme och allt hade tydligen gått bra – inga ofrivilliga avsittningar eller tossiga hästar – och tanten hade skött sig, bara blivit lite väl glad och pigg på slutet 🙂 Det var nog precis vad hon behövde – att få skrota runt lite i skogen idag för igår var vi ju lite seriösa och byggde hinder och hoppade (*WOW*). En oxer och ett räcke byggde jag i paddocken och de var väl inte så höga men kanske drygt 70 cm och för en dressyrtant (talar för både Sara och mig själv) så är det ganska rejält 😉 Det tyckte Sara var kul och faktiskt jag med men det känns lite i kroppen idag och jag tror att jag inte är ensam om att vara lite stel – otränad som man är…

Nu är det som det ska va igen!

Hoppträning. Jennyträning. Nora och Trixan.
Kl halv tio åkte vi från NFK till Hageby Ridklubb för att hoppträna för Jenny. Underbart solsken och hyfsat varma vindar i paddocken. Glada hästar och ungar. Härligt 🙂
Trixan var lugn och trevlig, lyhörd och storhoppande och de överträffade verkligen sig själva och Nora vågade utmana sig själv så pass att hon nu hoppat sin första 90 cm-bana med den lilla röda! Det flöt så bra och kändes så lätt att jag inte ens hade ont i magen – annars är jag alltid den som oroar mig mest när de ska ut och skutta 😉 Jenny la bara upp hindren på runt 90 och tog för givet att alla skulle hoppa den höjden och Nora protesterade inte utan bara red på. Duktiga Norpan och bästa Trixan!
Jag hade lånat Daniellas systemkamera och ägnade mig åt att fota för livet och det blev faktiskt några bra bilder.

När vi landade i stallet igen så var det vårstädning av ponnyskruttar som gällde. Sara (som på nåt sätt ska föreställa vit) var så skitig att man inte visste riktigt vilken färg hon egentligen borde ha, och Trixan (som brukar glänsa knallröd i solen) såg mest grådaskig ut så nu var det bara till att stoppa dem en efter en i duschen. Från att ha varit en glad hoppeponny gick Trixan raskt till att bli sur och visa med all önskvärd tydlighet att hon helst ville dö när Nora gnuggade och spolade henne. Men ren blev hon!
Inget vidare lycklig Trixa…
Sara var inte mycket roligare, men hon står i alla fall still. Dock krävdes det tre schamponeringar innan man började ana den vita, flugskimliga färgen under all brun soppa som skvalade ner på golvet.

Nu är vi trötta allihopa och hemma igen efter en lång stalldag. Tacos blir det på Millas begäran och varför inte… mumsigt värre! 🙂

Löshoppat

Eh… nästan i alla fall…
Nora släppte Trixi i paddocken som hon brukar göra ibland när den lilla röda behöver röra lite på sig men det inte finns tid att rida. I förrgår hade hon longerat och det hade gått superbra i alla gångarter men idag var det lite bråttom så det blev till att släppa ponnyskrutten. Det var bara det att skrutten – förutom att rulla sig i all gegga hon kunde hitta i den leriga och kladdiga paddocken – också fick viss frihetslängtan och helt enkelt tog ett halvt galoppsprångs sats och seglade över staketet som om det inte var nånting. Så nu har hon löshoppat typ 1,20 utan problem i alla fall 🙂 Rakt in i stallet sprang hon och in i sin box där eftermiddagsmaten väntade. Knasiga, knäppa, röda lilla häst!
Tur att hon är så ljuvligt söt och att hon har världens största fan i Nora som älskar henne över allt på jorden, för med tanke på hur mycket hyss hon hittar på så borde hon heta Emil…
Jag e sååååå söt och skulle aaaaaldrig hitta på nåt bus…
I morgon är det dressyrträning med laget för Nora och Steffi och sedan drar vi iväg till Skogslotten för Emilia ska ju ha sitt kalas där med 9 små vänner från dagis bl a. De ska grilla korv och rida och åka häst och vagn och det blir säkert hur lyckat som helst. Daniella är med som officiell fotograf och Nora hänger på som moraliskt stöd för att jag ska överleva så många småtjejer på en gång… 😉
Söndagen är arbetsdag för mig men eftersom jag inte börjar förrän kl 14 så hinner vi med hoppträning på fm vid 10. Med tanke på Trixans bravader de senaste hoppgångerna så kan det ju bli hur spännande som helst…
Bara att hoppas på att hon sköter sig och att Nora har tungan rätt i mun och hälarna ordentligt nertrampade 🙂

Träning ger färdighet

Nora har haft en hård dag på ridfronten. Först tränade hon med dressyrlaget på dagen på Steffi, sedan käkade vi lite och åkte hem en stund efter mockande och pyssel.
Så tillbaka till stallet för Lisbeth-träning på Trixi. Då är det tuffa tag som gäller men det gick så bra och Norpan var nöjd och glad efteråt. Sara fick också gå ett pass och hon gjorde verkligen sitt allra bästa för att göra tvärt emot hela tiden. HELA tiden. Till slut blev det väl lite styr på henne, men GUUUD vad envis den ponnyskrutten kan vara!!!
Mycket träning, men det går bättre och bättre för varje gång så då känns det ju som om det är värt att lägga så mycket tid och pengar på det.
Nu har vi fått datum för dressyr och hoppning div.3 och jag kommer med största säkerhet att få pussla och byta lite pass på jobbet för att få ihop det. Dressyrtävlingarna känns det som om Nora kan åka på utan mig om vi nu måste välja, men på hoppningen vill jag gärna vara med för där kan det ju hända så mycket mer och jag vill skrapa upp min unge själv OM det skulle gå åt skogen. Förhoppningsvis går det lika bra som det gjort på de senaste hopptävlingarna (söndagens inte inkluderad) så det ska väl inte vara nån fara men ändå… 🙂

Massor av ponny blir det…

Denna helgen blir fullspäckad. Minst sagt.
Tack och lov är jag ledig… Först ska Nora rida med dressyrlaget som ska träna inför div.3-dressyren på lördag mitt på dagen. Då rider hon Steffi.
På kvällen blir det Lisbeth-träning med Trixi – hårdkörning med andra ord.
Söndag vigs åt fälttävlans-hoppning på NFK inomhus med konstiga hinder och annat skoj som en mamma helst inte vill att hennes unge ska hoppa 🙂
Idag red jag henne faktiskt en stund på ledigtiden i ridhuset och hon var grymt fin!
Annars har det bara varit jobb idag. Som vanligt. Kul faktiskt! 🙂
Lite trött.
Nu drar vi järnet på världens bästa galoppsträcka!!!